060504 Den stora upplevelsen föregicks av att jag såg mig själv ligga i en stenkista

Hej Eeva-Kaarina! Jag ska rakt av skriva och berätta om den upplevelse som jag haft så svårt att dela efter din kurs. Jag har varit så rädd att det varit mitt "egos fantasier" men samtidigt har upplevelsen stannat kvar i mig med både känsla och färger. Den "stora" upplevelsen föregicks av att jag såg mig själv ligga i en stenkista som mässande munkar vaggade runt, runt. Gick in i en vit korridor med vita dörrar längs vänster sida, många dörrar var det, på den första stod det "livets ord", de andra minns jag inte, men på den sista stod det "upplysning". Jag gick in genom den och såg mig själv skrida fram som i en kyrkogång klädd som brud, längst fram kom jag in i en tropisk regnskog och där satt Bhagavan och Amma framför mig på en tron. På en pelare framför dem låg ett gyllene klot, de tog klotet och la det på mitt kronchakra, jag såg dem hela tiden i ögonen, det spände och tryckte enormt. Jag kände/såg hur Bhagavan tryckte ner klotet genom mitt chakrasystemet och sedan drog upp det igen och la det tillrätta på mitt kronchakra. Det sjönk liksom ner en bit och fastnade där. Efteråt hade jag en enorm huvudvärk i flera dagar, kanske uppåt en vecka och jag kände nästan fysiskt hur klotet låg där nerborrat. Jag kunde se det för min inre syn också. Jag var så oändligt tacksam och lycklig men samtidigt ansattes jag av starka tvivel på mig själv och på min upplevelse, den kändes så högmodig, tänk om det var mitt ego som spelade mig ett spratt i sin aldrig sinande strävan att "vara" någon, bli betydelsefull i någon bemärkelse. Ansattes också av min gamla vanliga rädsla för upplysning, att bli separerad från andra människor istället för förenad med dem, att inte kunna/få leva som andra längre. Drömde då en natt att jag besökte ett gammalt upplysningskloster i rött tegel i Frankrike, där jag visste att jag levt under 16-1700-talet. Jag ville gå in och se om allt var sig likt trots att det nu nyttjades för andra ändamål (turister). Jag gick uppför den breda mörka trappan mot rummet som jag visste var upplysningsrummet. Jag gick in där och såg att allt var sig ganska likt. De smårutiga blyinfattade, färgade fönstren och bönepallen med mörkt skinn och tofsar som hängde ner på sidorna. Visste att jag försökt få upplysning tidigare och att det då inneburit separation från mina nära och kära medmänniskor, ett stort offer. Natten efter drömde jag om en kvinna som var en fantastisk sångerska, hon skrev sitt namn på en lapp och jag läste "Catherine da Silva", en vacker snirklig handstil var det som skrivet med gåspenna. När jag vaknade kopplade jag ihop henne med klosterdrömmen. Nu har jag i alla fall berättat min viktigaste upplevelse för dig men var" klotet" är i dag vet jag inte riktigt, drog mig liksom tillbaka som jag brukar regelbundet och levde mitt högst vanliga liv i familjens och glada vänners lag med sportlov, påsklov middagsbjudningar etc. Det känns som om jag har två liv, ett vanligt och ett andligt. De löper parallellt hela tiden men det är kanske som du sa att jag påverkar andra människor var jag än är utan att göra något väsen av mig. Om jag förändras till det bättre påverkar jag världen ändå svårare än så är det inte. Varma hälsningar K. Nordell